dreαм oғ pαrαdιѕe ♡

Hon finns kvar där än ibland bara ibland, den lilla tjejen med söta lockar som säger fuck you till alla innan hon lär känna själen för hon orkar verkligen inte ta kontakt, hon som bygger upp murar runt allt och alla för hon är så rädd att få kontakt och sen bli lurad, sårad, skadad. Hon som undviker ögonkontakt, hon som engentligen är ganska smart och kan mycket, hon som vill göra dumma saker för att glömma den verkliga världen. Hon som vill hålla sig runt en enda människa. Hon som hatar allt, gnäller på allt. Hon som vill stänga in sig och aldig mer gå ut. Hon som tar åt sig allt. Det lilla hon har byggt upp kan falla ner på två sekunder genom några ord. Hon som inte alls är speciellt glad, hon som gömmer sig i bakgrunden, hon som måste kämpa och tänka som ett as för att få fram ett enda ord. Hon som inte kan se allt positivt för hon vet att allt inte är så jävla enkelt som alla tror.
När hon var liten var blygheten söt och fin även fast hon stod varje morgon på dagis och grät när mamma skulle åka ifrån henne. Mest av allt ville hon bara försvinna och göra sig onsynlig, varför skulle någon lyssna på henne? hon hade ju ändå inget att komma med. Hon som nästan fick gå i terapi innan hon skulle gå på muntligt prov i skolan. Hon som inte kunde gå förbi folkmängder eller gå i korridoren när korridoren var full, tjejen var ju så ful enligt henne själv, hon ville inte ha några blickar i hennes ansikte eller kommentarer. Det ligger vell kvar lite en, jag mena, hon vill inte lägga ut några bilder på facebook, hon vill knappt byta profilbilder, för hon vill inte veta vad andra tycker om henne, hon är ju så ful och hela facebook grejen är så inramad. Därför vänder hon sig till bloggar, där är allt mycket större och bättre.

En stark tjej är hon engentligen, hon har det mesta men det är svårt att släppa fram det. Vad är en stark kvinna? hon som trampar på lik och är självständig? knappast! Engentligen ät det ju hon jag skriver om här som är stark, för hon har alltid behövt gå en annan väg, alltid gått höger när andra går vänster, ofta mött människor som vill en illa, men hon står upp en idag, hon lägger sig inte ner och dör, men hon behövde ofta kämpa med det sociala, så engentligen är ju hon den tjejen med blygheten stark, starkare än det mesta.

Ständigt i hela livet har hon fått höra: Du måste ta plats, du måste synas, visa att du finns. Hallå! Säg nått!
Men helt plötlsigt en dag står hon där en nyare verison av sig själv. Vacker, ung, självständig och relativt bra självförtroende, nu tar hon faktiskt plats, hon syns, hon finns, hon är närvarande. Hon har kämpat men hon har lyckats. Men hon får fortfarande ta skit nu är det inte samma bullshit som för men likande. Nu när hon helt plötsligt tar plat så är det också fel. Nu är hon dryg, jävlar vilken bitch. varför är hon så sur? varför så arg?
Fuck you and fuck you too, tillbaka till samma stadie som ettan!
Ibland skulle man bara behöva veta lite mer bakgrund om en människa! och allt skulle bli så mycket bättre! Hon den där tjejen med blygheten finns kvar fast nu mera lever hon i verkligheten inte för sig själv!