dreαм oғ pαrαdιѕe ♡

Nu har jag landat hemma igen efter två veckor i England. Jag lever i en drömmande värld, måste nypa mig i armen två gånger i rad för att förstå att jag är inte hemma hos familjen Lane längre, när jag tittar ut genom fönstret ser jag inte gröna kullar och vår underbara schweiziska granne utan samma gamla jävla billdal. vad är det som gör att jag inte trivs här? varför vill jag alltid fly? ständigt iväg någon annanstans för att hitta nya kickar för livet. Måste lära mig att leva här och nu.. Aja, fy fan vad jag vill tillbaks, sista blicken till staden bestod bara av gråt! Hur ska jag glömma något som varit mitt hem i två veckor, fast två veckor är inte ens länge men man vänjer sig fort! Helt plötsligt har man en ny familj, nya kompisar, ny miljö, och bara PANG! så är det borta, FAAN!
Kommer sakna:
Engelsk frukost
utsikten
staden
spanjorerna(konstnären,bögen, kossan, italienaren, crazy Maria, hashkillen)
tysken som var så jävla jobbig men endå så jävla skön
John och Ash, och deras sena bilturer med mig och Linnea med så hög musik att man måste skrika!
Spionera på schweitsaren
böjda tabs(cigg)
alla jävla skratt
grannarna
bussen
vänstertrafik
walkers
Marias handgjorda cigg
säga felsaker vid fel tillfällen
grillen med Ash
Seaside
vårt egna badrum
känslan över att veta att man inte är hemma och kan skita i allt!
indianen och hans slisk koisk!
pubben, bion, alla sena kvällar osv...
Ohh shieet! Om man inte har varit där är det svårt att beskriva men vad fan livet går vidare, fler tillfällen i livet kommer!    Taaaack Linnea för att du gjorde min semester till den bästa i mitt liv än så länge i alla fall!! Gråt en skvett för min skull för det gör jag nu!